Idag är det bättre än igår, då jag skrev inlägget om hopp- och meningslösheten. Bra mår jag inte, men í alla fall lite mindre dåligt. Jag ser en rad löjliga anledningar till det som jag inte bryr mig om att berätta om. Bara nöjer mig med att konstatera att jag är en enkel människa. Komplicerad, men enkel.
Lägenheten är urstädad inför visningen och det ekar av tangenterna när jag skriver. Det är väl så här folk i allmänhet vill ha det hemma, kalt och kliniskt rent. Själv trivs jag inte så här. Jag vill hellre ha lite lagom med prylar omkring mig, mina prylar, barnens prylar. Små saker som visar att det är just jag och mina barn som bor här. Så fort visningarna är över ska jag hämta hem prylarna igen som står i barnens pappas garage. Så att det känns somn hemma igen.
Hur äe läget? Länge sedan du skrev!
SvaraRaderaMonica
Hej Monica och förlåt sent svar. Det är faktiskt riktigt hyfsat med mig. Hoppas med dig också. Jag har varit alldeles för dålig på att skriva. Men när jag bestämde mig för att inte skriva så mycket om mitt mående fanns det så lite att skriva om. Som deprimerad är orken och engagemanget så begränsat.
SvaraRadera