Tid och tålamod. Det är vad som behövs för att komma ur en depression. Tålamodet har det kanske varit sisådär med under de här åren. Men tiden går, vare sig man vill eller ej. En vacker dag slår man upp ögonen och behöver inte kämpa sig upp ur sängen. Energin kommer sakta åter och jag känner igen mig själv igen.
Med tiden kommer också nya händelser, företeelser och personer in i livet. I mitt finns sen ett halvår en klippa att luta sig mot. En människa som fått veta det värsta och ändå stannar kvar, en som förstår vem jag är och älskar mig precis som jag är. Inte en enda gång har jag behövt förställa mig. Jag kan vara den jag är med honom. Han lyssnar när jag säger något och tar emot det, förstår mig och kommer med ett klokt svar. Att prata med honom, vara i hans närhet, ger mig lugn och lycka. Han är omtänksam till sin natur och hans stora hjärta rymmer många. Jag är lyckligt lottad som får ha honom i mitt liv.
Dessutom har jag flyttat. Jag fick mitt älskade radhus och flyttade för ett par månader sedan. Två katter har också flyttat hem till oss och det har gjort mitt liv så mycket rikare. Jag känner mig lugn och harmonisk med en spinnande katt i knävecken när jag ska sova eller bredvid mig i soffan på kvällen. De är riktiga lyckopiller de där två.
Åh en uppdatering! Vad skönt att höra att allt är bättre Anna! Men det har jag ju vetat ändå, trots få uppdateringar här. Jag skulle gärna träffa den där fina människan :). Såg du mitt meddelande på fb om 27 april? Jag antar att du har barnen då, men jag skulle så gärna vilja att du följde med ut och åt. Kram!
SvaraRadera