Att bryta dåliga mönster

Under min depression har jag inte tagit hand om mig själv. Jag har helt enkelt inte brytt mig om mig själv tillräckligt mycket för att ge mig själv tillräckligt med sömn, motion, frisk luft och hälsosam mat. Hälsan har fått sig några rejäla törnar längs vägen. Jag skulle tro att min kroppsliga ålder är väldigt många fler år än min riktiga. Det gör lite ont att tänka på hur långt jag låtit det gå, som att jag långsamt försökt ta livet av mig. Dessvärre är det precis så det är.

Vikten är ett kapitel för sig. Medicinen stökar till det för mig, den har gett mig ett antal oönskade kilon. Tyvärr har jag även utvecklat en ätstörning som också resulterat i en rad extra kilon. Jag har använt mat för att dämpa min ångest och jag måste bryta det mönstret. Igår var första dagen jag kände att jag verkligen vill göra det. Jag vill vara snäll mot min kropp, jag vill sluta äta skräp, jag vill bli smal igen. Men viktigast av allt: jag bryr mig om mig själv.

Jag har troligen haft alla ätstörningar man kan ha, inräknat den senaste, så att gå ner i vikt är lite vanskligt för mig. Men den här onda cirkeln måste brytas. När jag tappat några kilo ska jag ta tag i träningen också. Jag kan inte viktminska och träna samtidigt, det vet jag sen tidigare, så blir jag för hungrig. Så jag tar en sak i taget. Myrsteg, men i rätt riktning. Håll tummarna för mig.