En härlig semestervecka med barnen är över. Vi har haft det så kul, turistat i Stockholm, åkt till Fjäderholmarna, ätit ute. I morgon åker de vidare på nästa semester. Med sin nya familj. Hur långt jag än kommit är det otroligt svårt för mig att acceptera hur det ser ut. Det känns så fel att deras pappa lever med en annan nu, att barnen har en styvmor och ett styvsyskon...
En vis kvinna sa till mig förra sommaren att det tog henne fem år att komma över sin skilsmässa. Jag är på mitt andra år. Det är bara att acceptera att det tar väldigt lång tid att ta sig igenom en livskris. Ett brustet hjärta kanske aldrig läker helt och hållet. Men det går att överleva ändå.
<3 <3 <3 försök tänka i banor - deras vardag kommer & med dunder & brak så småningom.
SvaraRaderaHan är inte värld dn toppen pingla som du! Då hade han inte gjort som han gjort.
När deras krasch kommer kanske du är på topp :).
Hejar på dig!
Åh tack! För pepp och för perspektiv. Vad han än säger kan han inte ha hunnit bli "klar" med det gamla innan han skyndade vidare. Det helvete jag har gått (går!) igenom gör mig åtminstone klar. Men jag blir ofta otålig, vill ha tillbaka bestämmanderätten över mitt liv. Som det nu blivit får jag leva ensam för alltid. Tilliten saknas. Jag kommer aldrig att kunna bjuda in en annan människa i det som är mitt liv. Men hoppas jag åtminstone kan få må bra i framtiden... Jag är glad att du hejar på mig, det värmer. Kram!
SvaraRaderaKram <3
SvaraRaderaMan ska aldrig säga aldrig :)
De sa min väninna till mig & nu 9 år senare hon hade så rätt.
Tack snälla Angela! Förlåt sent svar. Det värmer så med pepp från medmänniskor därute. kram!
Radera